Projekt 221-240
Sidan är inte komplett, men uppdateras successivt
Nedanstående rapporter utgör eller grundar sig på den slutredovisning som inlämnats till Föreningen Skogsträdsförädling. I många fall har resultaten dessutom, i olika former, publicerats i diverse vetenskapliga tidskrifter.
975:2 Norrländska trädslagsförsök (”SO-försöken”) – resultat från 20 års revisionen
Författare: Johan Westin, Skogforsk (2011)
Sammanfattning
Under åren 1983-1987 anlades 26 försök med 8 olika barrträdslag i kärva klimatlägen i norra Sverige under ledning av Skogforsk. Följande arter ingår i försöken: gran (Picea abies), svartgran (Picea mariana), vitgran (Picea glauca), klippgran (Abies lasiocarpa), sibirisk ädelgran (Abies sibirica), tall (Pinus sylvestris), contorta (Pinus contorta) och rysk lärk (Larix sukaczewii). Syftet med försöken var att undersöka trädslagens överlevnad och produktions-förmåga samt deras inverkan på miljön. Totalt anlades 21 överlevnadsförsök och 5 produktionsförsök. I överlevnadsförsöken ingår två till tre provenienser per trädslag medan 1-2 provenienser per trädslag ingår i produktionsförsöken. Vilka provenienser som använts i resp. försök anpassades till försökens belägenhet. Samtliga försök har inventerats upprepade gånger från och med etableringen fram till och med 20 års ålder. Här redovisas resultaten efter 20 år i fält. Contortatall och lärk uppvisade i genomsnitt den högsta tillväxten av alla arter. Baserat på tillväxtresultaten växte lärk bäst på vegetationstyper av blåbärstyp eller bättre medan contortatallen, relativt övriga arter, är bäst på de magrare markerna. Tillväxten för lärkens och de flesta granarter, förutom svartgranen, påverkades starkt positivt av gynnsammare ståndorts-förhållanden medan tallarternas och svartgranens tillväxt påverkades relativt sett i mindre grad. Contortatall och tall hade relativt låg överlevnad på grund av otillräcklig härdighet. För svartgranen var härdigheten tillräcklig och en högre tillväxt kunde antagligen ha uppnåtts med sydligare plantmaterial. Lärkens låga överlevnad var inträffade till stor del redan första året på grund av problem med planthanteringen. Bördiga marker, dvs marker av högre vegetationstyp, resulterade i ökande stabilitetsproblem eller kvalitetsproblem för lärk och contortatall men även för svartgran och tall. Contortatallens och lärkens höga tillväxt i förhållande till andra arter, kan göra dem mer utsatta. Den använda odlings¬behållaren, cellpot-behållaren, bidrar också till ökad instabilitet. Rakhetsproblem, ”slängkrokighet”, var vanliga för contortatall, lärk och vitgran i försök markberedda med plöjning. Rakhetsproblem under de första 20 åren och den långsiktiga betydelsen för virkesvärdet är svår att värdera. På de allra bördigaste markerna är granarterna, förutom möjligtvis svartgran, de arter som har bäst förutsättning för att kunna kombinera hög tillväxt med bra stamkvalitet. Detta gäller också för klippgran och artens överlag höga överlevnad gör att en analys av andra äldre försök med klippgran är angelägen.
SLUTSATSER
Allmänt om försöken
I sin helhet visar resultaten att god överlevnad och tillväxt är möjlig att uppnå även i kärva klimatlägen i Norra Sverige, förutsatt att till ståndorten väl anpassade trädslag och sorter av lämplig härkomst används.
Generellt om resultaten
När försöken anlades begränsades artvalet till åtta barrträdsarter. Följande arter ingår i försöken: gran (Picea abies), svartgran (Picea mariana), vitgran (Picea glauca), klippgran (Abies lasiocarpa), sibirisk ädelgran (Abies sibirica), tall (Pinus sylvestris), contorta (Pinus contorta) och rysk lärk (Larix sukaczewii).
Även 20 år efter kan de valda arterna anses vara de relevanta arterna för området. Några lövträdsarter som glasbjörk eller vårtbjörk skulle också kunna komma på fråga. En barrträdsart som Banksianatall (P.banksiana) skulle ha varit möjlig men har i andra försök producerat sämre än contortatall. Sibirisk tall är numera en praktiskt möjlig art att testa, likaså finns fler lärkarter i Sibirien som idag testas i andra försöksserier.
Försökens geografiska spridning gör att de tillsammans väl representerar området för svårföryngrad skog och gränsen för fjällnära skog. Nedanför gränsen för svårföryngrad skog är resultaten därför inte nödvändigtvis tillämpbara. Försöken är etablerade på varierande marktyper men friska marker av sandig-moig morän typ överväger. Resultaten är därför huvudsakligen representativa på marker av den typen.
De etablerade försöken ligger alla inom ett område med kallt temperaturklimat, varför effekter av temperaturklimatet är förväntade. På artnivå visar resultaten bara på ett fåtal samspel mellan trädegenskaper och temperaturklimatet, d.v.s. beräknad temperatursumma. En bidragande orsak kan vara att det är för liten skillnad mellan försöken då alla ligger inom ett område med liknande temperaturklimat. Merparten av försöken ligger på mark med måttlig lutning (0-5 grader) och många i sluttningar mot nordväst till öster vilket skapar förutsättningar för ett avvikande temperaturklimat. Försökslokalernas verkliga temperatursumma kan därför avvika från den beräknade som är mer generell. Sättet att beräkna temperatursumman ger dessutom olika resultat då t.ex. TsumM samspelar negativt med ökande nordlig belägenhet.
De fåtal signifikanta samband som finns är just med TsumM som nämnts ovan. En tolkning är att sambanden kan vara ett utryck för bredgrads belägenhet snarare än en effekt av temperaturklimatet. Ett positivt samspel med ökad temperatursumma (TsumM) och överlevnad obsererades för vitgran. Negativa samspel med ökad temperatursumma (TsumM) observerades för klippgranens höjdtillväxt samt för sibirisk ädelgranens rakhets- och kvalitetsproblem.
Den markberedningsmetod som valts till resp. försök är styrd av den markberedningsmetod som användes vid andra markberedningar i försökens närhet. Valet av markberedningsmetod är därför inte självklart slumpmässig, vilket skulle kunna påverka tolkningen av markberedningens effekter. Inga signifikanta samband fanns dock mellan markberedningsmetod (harvning eller plöjning) och t.ex. fuktighetsklass eller textur. Valet av markberedningsmetod antas därför vara slumpmässig.
En grundtanke när försöken planerades var att ”kraftig men till ståndorten anpassad markbehandling” förbättrar föryngringsresultatet. Resultaten efter 20 år visar inte på någon signifikant positiv effekt av kraftig markberedning (plöjning) på överlevnad för någon art. För klippgran finns tvärtom ett negativt samband mellan plöjning och överlevnad. Den överlag höga överlevnaden i försöken indikerar att en ordentlig markberedning ändå ger resultat. Möjligen skulle en modern inversmarkberedning ge ändå bättre överlevnad.
Generella resultat
Contortatall och lärk uppvisade i genomsnitt den högsta tillväxten av alla arter, men arterna förefaller att trivas på olika marktyper. Baserat på tillväxtresultaten växte lärk, liksom i andra studier, bäst på vegetationstyper av blåbärstyp eller bättre medan contortatallen, relativt övriga arter, är relativt sett bäst på de magrare markerna.
Tillväxten för lärkens och de flesta granarter, förutom svartgranen, påverkades starkt positivt av gynnsammare ståndorts¬förhållanden medan tallarternas och svartgranens tillväxt påverkades relativt sett i mindre grad.
De tillväxtresultat som redovisas är uppnådda tillväxt efter 20 år i fält. Man kan förvänta sig att granarterna i framtiden, i likhet med andra trädslagsförsök med gran, efter en relativt långsam tillväxtstart kommer att växa relativt sett starkare än tallarterna och lärkens. Lärkens uthållighet i tillväxt kan ifrågasättas. I andra försök rapporteras att lärkens tillväxt snabbt kulminerar, uppvisar ojämn tillväxt inom ett bestånd samt är känslig för hög stamtäthet.
Bördiga marker, dvs marker av högre vegetationstyp och marker med hög bonitet, resulterade i ökande stabilitetsproblem eller kvalitetsproblem för lärk och contortatall men även för svartgran och tall. Det är möjligt att detta till viss del beror på contortatallens och lärkens höga tillväxt i förhållande till andra arter, vilket skulle kunna göra dem mer utsatta. I mer trädslagsrena bestånd kan bilden bli en annan. Den använda odlingsbehållaren, cellpot-behållaren, bidrar säkert också till ökad instabilitet.
Rakhetsproblem, ”slängkrokighet”, var vanliga för flera arter, speciellt i försök markberedda med plöjning. Det är svårt att värdera de första 20 årens rakhetsproblem och hur mycket detta betyder långsiktigt för virkesvärdet.
Granarterna, förutom möjligtvis svartgran, är antagligen de arter som har bäst förutsättningar för att kunna kombinera hög tillväxt med bra stamkvalitet på de allra bördigaste markerna. Detta kan också gälla för klippgranen och en analys av de äldre försök som finns med klippgran är angelägen.
Artvisa resultat – rangordnade efter tillväxt
Lärk – Resultaten visar på bra tillväxt på granmarker av blåbärstyp eller bättre, speciellt på översilningsmark. Medelmåttlig till svag tillväxt på tallmark av lingontyp eller sämre. Relativt låg överlevnad som framför var ett uttryck för problem med planthanteringen i plantskolan. Artens sena tillväxtavslutning på hösten och snabba tillväxtstart på våren ställer krav på långnattsbehandling och fryslagring av plantor för högre fältöverlevnad. Försöksresultaten visade också på stabilitets- och stamkvalitetsproblem på bördiga marker av bra vegetationstyp. Rakhetsproblem var vanliga, speciellt i försök markberedda med plöjning.
Contortatall – Resultaten visar på bra tillväxt på de flesta marktyper men arten är relativt övriga arter bäst på typisk tallmark. En signifikant effekt av etableringsåret kunde observeras då tidigt etablerade försök hade högre tillväxt upp till 20 års ålder än senare etablerade. Orsaken till den effekten är okänd. Försökslokalernas kärvhet avspeglades tydligt för contortatall då de fåtal använda sorterna inte visade sig tillräckligt härdiga och att sydligt belägna försök hade högre överlevnad. Härdigare plantmaterial av contortatall bör därför användas. Stamkvalitetsproblem var vanligast på bördig mark med bättre vegetationstyp, framförallt smalbladiga grästyper och bättre. Rakhetsproblem var vanliga, speciellt i försök markberedda med plöjning.
Tall – Resultaten visar på god tillväxt på de flesta marktyper men arten är relativt de övriga arterna bäst på tallmark. spec. på sluttande mark. Försökslokalernas kärvhet avspeglas tydligt i att de använda tallsorterna oftast inte var tillräckligt härdiga och sydligt belägna försök har högre överlevnad. Härdigare plantmaterial bör användas om möjligt. Stamkvalitetsproblem var vanliga på bördig mark.
Klippgran – Resultaten visar på god tillväxt på granmarker av blåbärstyp eller bättre. Medelmåttlig till svag tillväxt på tallmarker. Klippgran har uppnått högre medelhöjd än gran i merparten av de 25 försöken. Arten har överlag mycket hög överlevnad men kraftig markberedning har gett något lägre överlevnad, som kan bero på uttorkning. För bra stamkvalitet bör frostlänta marker undvikas, men överhuvudtaget råder en osäkerhet om vad det är för virke som produceras.
Svartgran – Resultaten visar på tillfredställande tillväxt på många marker och på lägre markkrav än många andra granarter. Artens höga överlevnad och förflyttningseffekter på tillväxt indikerar att sydligare material kan användas för att höja tillväxten. En signifikant effekt av etableringsåret kunde observeras då senare etablerade försök hade högre överlevnad upp till 20 års ålder än tidigt etablerade försök. Framför allt bidrog den låga överlevanden för de fem första försöken år 19983 till detta. Lägre stamkvalitet observerades på bättre marker av blåbärstyp eller bättre.
Gran - Resultaten visar på tillfredställande tillväxt på granmarker av blåbärstyp eller bättre. Svag tillväxt på tallmarker. Till likhet med många granarter kräver gran bördig mark för god tillväxt. Försökslokalernas kärvhet avspeglades även för gran då sydligt belägna försök hade högre överlevnad, vilket indikerar att mer lokalt material bör användas för att inte sänka överlevanden.
Sib.ädelgran - Resultaten visar på tillfredställande tillväxt på de bättre granmarkerna medan den har svag tillväxt på tallmarker. Översilningsmarker utan frostproblem förefaller lämpligast för att kombinera tillväxt och hög överlevnad.
Vitgran - Resultaten visar på tillfredställande tillväxt på de bättre granmarkerna medan den har svag tillväxt på tallmarker. Nordligare belägenhet visar på högre tillväxt och mindre kvalitetsproblem samtidigt som överlevnaden är högst i sydliga försök. Rakhetsproblem vanliga i försök markberedda med plöjning.